Christian gjorde vad hans personlighet krävde.
Fällde en tår och sen tog han hand om sig själv, gnydde något om att han tänkte på Lucas, och det är klart han får väl fantisera om vad han vill.
I sanning blir Robinson en karaktär fattigare utan Christian och hans mysiga överklass dialekt. Han har i alla fall precis som han sa själv; ”gjort det han kom för”.
Kanske inte så som han trodde, för vårt bestående intryck av Christian är en dryg, överlägsen och icke så insiktsfull man.
Det var nog inte det han hoppats på.
