
Se upp!

Se upp!

.
Vad in i helvete är det som har hänt med tandkrämen?
Jag brukar köra Colgate Gel, alltså en vanlig jävla tandkräm som är blå i färgen. Lite genomskinlig, smakar okej och rengör mina gaddar på ett för mig tillfredsställande sätt. Brukar alltid finnas tillgänglig i min vanliga ICA butik även om jag har haft svårt att hitta den på andra ställen den senaste tiden , så har jag aldrig gått bet på den där.
Men idag – icke !
Alltså jag är ju ett hyfsat vanedjur, men inte helt sjuk i huvudet så jag inte kan testa på något nytt. Så jag börjar syna hyllan med tandkräm då jag förstår att MIN tandkräm inte finns kvar. Jag märker nu att jag är totalt ute när det gäller tandkrämsprylen. Mina ögon flackar och jag blir obekvämt svettig. Jag ser mig omkring för att se om jag är iakttagen. Det står säkert någon bakom ryggen och fnissar åt mig när jag tafatt försöker förstå all information dessa tuber försöker ge mig.
Jag hajjar fan nada!
Karies kontroll – står det på en?
Piper det om jag har hål i tänderna? Eller färgar de tänderna med hål i någon skrikig färg så att alla kan se; kolla idioten som inte har råd att laga sina tänder!
Triple Action – här blev man genast lite sugen.
En tandkräm som lovar något sådant och endast kostar 15 spänn är bara ett måste. Idag var det t o m två för 25. Ingen lek, eller jag menar ganska mycket lek för pengarna. Sen när jag kommer hem ser jag att det var en annan triple action de syftade på. Den skyddar, smakar bra och rengör (no shit) tänderna. Känner mig lite lurad där.
Det fanns väl ungefär en sådär 40 -50 olika tandkrämsorter på hyllan. Det är bland annat med slipmedel, whitening, god smak (?), triple action, dubble fury, ultra high lazer beam, donkey punch, regular tastening ultra strong, stripes, karies kontroll, och dentist free solution.
Men ingen blå gel – den är nog inte tillräckligt hipp. Jag tror marknaden har blivit helt jävla galen.
Det inte utan att man ibland längtar tillbaka till det här sortimentet.

.
Ingen onödig information här inte.
Rakt på sak liksom.
Ett enklare Sverige.
Älskar listor och därför kommer min egen veckolista publiceras rakt av varje helg från och med idag. Listan ingen kan bry sig mer om.
Listan som smäller högre än när Alex Schulmans gaddar slår ihop.
Listan som är så förvånansvärt subjektiv att inte ens Aftonbladets kändisreportrar kan vara mer subjektiva.
En lista för alla att bry sig i.
Helt enkelt saker som är så fantastiskt ointressanta att de överhuvudtaget inte borde fått ta rum i mediavärlden och därav kvalificerade in på intresseklubbens …
BRYLISTAN
Tredje platsen går till:
Ashton Cockster för sin enorma prestation att få hela 1 ooo ooo idioter att följa hans twittrande.
Han vann ett krig – ett krig !?
Sjukt spännande och framför allt verkligen en human insats för vår bräckliga värld.
Well done ASshton!
.
.
.
.
.
Andra platsen – hängp(l)atsen :
Soffipropp visar brösten igen. Fast egentligen inte. Bara en ”rolig” grej från våra största humorproffs Filip & Fredrik.
Det här är så spännande att jag söker febrilt över hela nätet för att få en glimt av den fejkade boobshowen av Sofia.
Hittar inget – hur fan skall jag överleva?
Förstaplatsen – humanisten numero zero:
Piss Morgan tar fram sin allra humanistiska sida och skall bjuda ut Susan Boyle på middag så att hon eventuellt kan få sin första kyss.
Jag får tårar i ögonen av hans underbara gest. Ge killen humanist- priset!
Han ger henne möjligheten att få kyssa honom. Vilket egomoln denna man trippar runt på. Härligt Morgan!
.
Det var veckans brylista.
Läs den om ni vill – se om jag bryr mig!

Var uppe på vinden i helgen och rotade febrilt genom mina bokkartonger och där låg den. Sidorna håller inte ihop. Den är mer än välläst. Det var min bibel när jag var ung. Alan Moore och Dave Gibbons mästerverk.
Jag tog ner den och började återigen läsa den. Det fanns en hel del som jag bara måste undersöka. En del av min ungdom som behövde utrönas. Var jag bara en ung dåre som älskade denna serieroman så ofantligt mycket ? Var det min fascination av maskerade hjältar som bedövade mina hjärnceller så pass mycket att jag glorifierade denna berättelse? Var jag bara en naiv fjunis med alldeles för lite erfarenhet?
Jag börjar läsa den igen.
Sidorna ramlar ur och jag blir irriterad.
Irriterad för att jag tappar koncentrationen.
Irriterad för att jag vill läsa hela tiden och inte behöva hålla ihop boken som en jävla bläckfisk. Jag kan inte sluta läsa.
Jag tar med mig den i sängen på kvällen och utövar konststycket att hålla ihop en trasig bok samtidigt som jag vill ligga bekvämt och där till måste jag hålla boken på lagom avstånd då min syn tydligt börjar få åldersproblem.
Det gör inget … jag är fast igen.
Berättelsen, bilderna … hela uppbyggnaden av romanen.
Jag är så fast. Det finns inget bättre.
Just då … just vid det tillfället är detta den bästa bok som gjorts.
Alla kategorier. Och ja … jag har sedan första lästillfället läst en hel del böcker. Självklart är det stunden som avgör min reaktion, men jag kan inget annat än att älska denna bok. Jag måste beställa en ny kopia genast.

Då var det bara kvar att se filmen då.
Vågar knappt för jag är rädd för att bli besviken, men vadå?
Boken finns ju alltid där igen och den sviker aldrig.
Inte ens 20 år efter första läsningen.
.

Jarmo är tydligen på krigsstigen i olika forum (deltagarna i Robinson har tydligen ett nu icke så hemligt ställe på facebook där de kan mysa på och kväsa varandra bäst de vill) och ger sig på den ack så sympatiske och inte alls överlägsne Christian.
Jag tycker det är sjukt underhållande.
”Hade vi inte kommit överens om att släppa allt när vi kom hem?” skriver Christian i forumet med en underton av dramatiska små tårar.
Drama från verkligheten där vi sitter på första parkett varje lördag och vill höra mer om bakgrunden till detta bråk. Framtidens bakåtskruv på något sätt.
Vem är bråkets grundfader och vad skulle de släppa när de kom hem?
Vissa saker vill vi kanske inte veta, men nyfikenheten gör oss hungriga och feta. Det är nog dags att rulla på nu.
Fetgris!
.
Då fortsätter han sin väg mot att rusta ner skolans värdegrunder med ytterligare ett maktmedel mot de som har det tuffast i den svenska skolan.
Utvisa bråkstakarna!
Det räcker inte med att de kommer få svart på vitt när de är sju år att de inte håller måttet (läs: betyg), utan nu skall vi avvisa dessa ungdomar också. Ni är inte välkomna längre. Resurser för DIG finns inte och du är ändå inte värd tiden och pengarna vi lägger ner på dig.
Vi går långsamt tillbaka till den gamla goda tiden. Den som var så jävla bra. Då ungdomar 0ch barn visste sin plats och kunde veta hut!
Annars jävlar fick de snart veta av det … !
Är det dit du vill nå Björklund?
Varje elev som vi sviker och som inte får chansen att komma in i samhället kostar summor ni inte ens klarar av att räkna till. En individ som står utanför samhället (missbrukare vanligtvis) kostar samhället ca 30-40 miljoner kronor på sin korta livstid. Läs Invar Nilssons socioekonomiska analyser www.seeab.se – upplys dig själv.
Preventiva medel och åtgärder kostar samhället (kommunen) lite jämfört med den kostnad som kommer sedan. Ge skolan mer tid och kraft till att hantera dessa elever. Lägg resurserna rätt. Använd dessa varslade lärare till att ge skolan den trygghet som den skall vara. Inte en instution där betyghets och utanförskap får växa sig stark.
Varningsklockorna ringer inte längre – de tjuter vilt!
Ungdomar i vårt land mår kasst och det är inte rätt medicin att behandla de som presumtiva fångar. Respekt kommer av respekt. Låt den var ömsesidig.
Låt agapiskan fortsätta samla damm.
Låt våra ungdomar få tillbaka förtroendet för oss vuxna genom att arbeta för dem, inte mot dem.
Låt lärarna få arbeta med det arbetet de valt – med eleverna. Befria lärarna från en massa administrativt skit så de gör det de skall; se till att Sveriges barn mår bra i skolan och klarar sina studier.