Vad hände sen?

.

När man ser vissa bilder så känner i alla fall jag att en eller två bilder senare skulle varit av intresse för att få en helhetsbild så att säga:

Vad hände sekunderna efter detta?

… och hur mådde denna kille nästa dag?

Let´s Dance – Usla deltagare

Let´s Dance brukar vara ett någorlunda underhållande program med en del sköna profiler, men årets startfält såg riktigt tråkigt ut.

Magnus Samuelsson och Kitty Jutbring känns som de enda riktigt sköna profilerna.

Tönt-Morgan, George Scott och Linda Haglund är tråkigare än att dela en påse mandelkubbar med Olga 93. Carl-Jan och Hasse Aro känns ju som ett spektakel i sig, men kan säkert bli något underhållande. Laila Bagge lär ju fräsa runt på både golvet och i green room.

Men stopp … Blondinbella och Magdalena Graaf.
Jaha … vi är på den nivån nu.

Värst är ändå att Carin Da Silva inte är med … suck!

Trist för Tobias att åka ut först då han måste släpa runt på liket Elisabeth Höglund.

Ser som sagt inte ut som det starkaste startfältet, men jag kan ha fel.
Det kan bli riktigt underhållande ändå.

Smart är det av Tv4 att plocka in Blondinbella då en helt ny målgrupp lär invadera programmet. Mycket smart, men kommer det bli en rättvis tävling nu?

Vi får se

Världens bästa skiva?

.
Dream Theater – Train Of Thought (2003)

Kan inte lyssna mig trött på denna underbara skiva.
Fantastiska låtar och grymma musiker.

Ta er tid och lyssna igenom denna underbara låt

Tyvärr är sista minuten borta, men hittade ingen bättre.

Bankrånaren Brian Brain

.

Älskar händelser som denna.

Med list och kunnighet får en bankrånare i Chicago ett fett byte på 400 dollar. För att undvika att bli röjd av sin egen röst så har han skrivit meddelandet på ett papper.

Problemet var att det var hans eget lönebesked, där både namn och adress stod. Tror denna gangstah måste varit i direkt nedstigande släktled från Capone och grabbarna.

Lovely

Hemmablind och konfliktmätt

.

Har jag förlorat min humanistiska syn?
Det dör människor under julledigheten. De dör i en kamp för sin överlevnad. De dör i en kraftfull militärisk offensiv. Vem har rätt? Vem gör fel?

Här hemma har vi en något mer hanterbar konflikt. Vi diskuterar var den nya platt-tv:n skall placeras. Och människor dör. Långt borta, men …

Vi blir ovänner för vi kan inte komma överens hur soffgruppen skall placeras i förhållande till tv:ns placering. Vi har en vardaglig konflikt över en materialistisk fråga. Vi skäms inte, för det är vårt liv och vi har starka åsikter i den här frågan.

I Gaza staplar man liken och sårade människor har svårt att få hjälp.
Det är krig.

Vi surar ihop och lämnar vår konflikt till nästa dag. Det är viktigt att vi inte gör fel. Att vi inte ger oss för lätt. Att någon av oss måste ha fel och då onekligen någon som skall ha rätt.

I Gaza är allt det försent för de snart 300 döda och de med så svåra skador att de inte kommer att överleva.

Vi är människor med olika konflikter i olika delar av världen.
Samma värld, olika konflikter.

Ej att jämföras

Jag skäms över mig själv och vart mina värderingar är på väg.
Platt-tv … fy fan!

.

Halva glädjen borta

.

Så rök alltså Timo Räisänen och hans kör. F U C K !
Låtvalet förstås, men I can Jive med Nannes kör var kvällens botten.

Synd för programmet att Timo åkte. Den absolut största profilen dundrade ut i andra programmet. Hade hellre sett Magnus, Nanne eller Hanna försvinna då de är för vardagliga och släta i mitt tycke. LaGaylia däremot är en frisk vind från väster. Bara hennes försök att göra sig förstådd på svenska är stor humor.

Gry brottas fortfarande med hur hon skall komma in med micken i gröten av glädje och svett. Lite ”Vi i femman” stämning bland deltagarna och med de käcka hejaramsorna i bakgrunden då Gry skall påannonsera nästa inslag, så blir det på gränsen till för mycket, men jag står ut med det. En stund till i alla fall.

Tror utfallet blivit ett annat om det inte varit två dagar efter varandra. En veckas laddning och funderingar kring låtval hade kanske gjort skillnaden.

Trist Timo, ville se mer av den mannen.

Snäll Tv

.

Jag måste börja med en fras som jag knappt vill skriva.
Jag gillar det!

Där sitter jag en fredagskväll själv i soffan och ser Körslaget.
Nej, ensam är jag inte för min fru är hemma, men hon sitter och bloggar på ljusstakar och vetefan allt … den tonårige sonen tittar tröttsamt på mig med en blick som visar klart och tydligt att jag är ute i nördsnåret nu.

Jag känner mina 15 år av uppbyggd coolhet falla sönder i stora bitar och han lufsar iväg mumlandes något om att den här musiken får honom att känna sig illamående och att se alla dessa äckligt glada människor studsa omkring som fjantar på scen gör att han vill slå sönder något.

Agressivt, tänker jag men jag har inte lust att gå in i någon diskussion med honom nu för titta … nu kommer ju Timo Räisänen …

… och jag blir ännu mer glad.

Killen utsöndrar så mycket positiv energi så att vi kan släcka alla Kärnkraftverk i hela Sverige (blev kanske inte så många, men ändå). Jag känner mig gammal för jag hade inte mycke koll på Timo Räisänen  (trodde fan det var en grupp först). Jaja, suck så är det väl när man inte ”hänger med” längre. Att hans kör sedan kör en Kentlåt skulle i normala fall få mig att genast brista ut i en attack, men jag klarar det också … Timo glänser och hans soloist tindrar som allt glitter på julen och det är så jävla bra.

Hela programmet lyser av en positiv aura och jag mår bra när jag ser det. Där sitter inga jävla UFO:n och skall göra sig rolig på någon annans bekostnad. Inga självutnämda experter är instoppade för att klappa sig själv i arslet och hugga nervösa barn i ryggen. Där finns ingen egotrippad, självälskande, masturberande programledare som smeker sig själv i direktsänding och utsöndrar tonvis med slem så han istället för att gå kan glida omkring i direktsändingen. Ingen liten sidekick som med ett förstånd, kunskap och ordförråd som en 95 årig dement dam sitter och skall analysera programmet.

Jag gillar det.

Gry gör sitt arbete bra.
Det är svårt att få något vettigt ur exhalterade utspökade artister som står och hoppar kardborre med sina glada amatörvänner, men vafan … det får man ta i ett program som det här.

Jag gillar det!

Trots att jag inte längre är denna hårda, coola förebild som jag alltid varit. Jag är nu velourtönten med körsånger i huvudet. Sonen kommer alltså söka sig till kriminalitet och droger efter denna traumatiska kväll, men så försöker jag med lite damagecontrol och jag säger lite släpigt till honom: ”Igår var det något trista låtar … jag vill ha hårdare sånger, mer Cansstuk”. Hans blick söker av mig och efter en stund säger han: ”Can suger” och så vandrar han in i det mörka tonårsrummet och jag är rädd … riktigt rädd.

Fredagen den 26 december blev jag en tönt!

men … jag gillar det … Körslaget alltså!

.

Katastrof – eller hur?

.

LILA !

Detta måste vara det värsta som hänt under julafton sen Kalle och hans vänner invaderade den svenska jultraditionen.

Kronér din traditionsförstörande yuppie!
Skäms!

Nästa jul sitter väl någon Gothisk snorunge där och tänder ett svart ljus. Ja fy fasen för detta förstörande av viktiga händelser i landet ”Rör fan inte om”.

Tur som fan att Körslaget börjar idag så vi får något VIKTIGT att prata om.

Att njuta av ledigheten

.

Jag har ett förhållande, eller kanske en ritual, till mitt morgonkaffe de dagar jag är ledig. Det är inget märkvärdigt som att jag  håller på med någon espresso eller frapuchokoloco eller mjölkblandat tjafs. Nej, vi håller oss fortfarande till Svenssonaktigt svart kaffe.

Vad jag gör är att jag börjar med en full kopp rykande hett svart kaffe och sen tar jag en sockerbit (nu vrider sig Anna Skipper i sockerrycksplågor), biter bort en bit, ett hörn av den och slänger. Varför vet jag inte riktigt, men en hel sockerbit känns väldigt 60-tal. Nåja i med det vita guldet och sen rör vi om lite. Nu börjar ritualen.

Jag dricker nu halva koppen, förslagsvis framför datorn som nu. När koppen är halvdrucken så fyller jag på med nytt kaffe upp till bredden och sen upprepas denna ritual tills kannan är tom, som brukar vara på 5-6 koppar. Följdaktligen är de två sista påfyllningarna helt sockerfria, men lika goda som den första.

Denna morgonritual tar till min frus stora förtret en ganska stor del av min morgon. Vi pratar åtminstone om 45-60 minuter, vilket förklarar varför det är en helgritual eller en ledighetsritual. Arbetsdagarnas kafferitualer är helt olika och de börjar på arbetet, men det är en annan historia.

Jag använder min kaffestund till att njuta av smaken samtidigt som jag ägnar mig åt något jag vill göra. Kanske läsa lite nyheter på nätet eller bara roa mig med att läsa blogginlägg eller skriva egna. Min kaffetstund får min dag att börja i ett härligt lugnt tempo som sedan sätter prägel på resten av dagen.

Min stund

Mitt kaffe

Sätt det här till motsatsen att börja flänga runt och sätta på tvätt, börja städa eller på andra sätt stressa upp dig själv. Ta en timma på morgonen som du kan njuta av för att sedan göra dina måsten.

En timma är vi värda åtminstone två dagar i veckan.

.

Julångest

.

Där gick dagen då vi utbytte gåvor med varandra.
Hur många miljarder har bytt ägare under den här perioden?

Vad har varje familj bidragit med i snitt?

Nåja barnen är nöjda och det finns mat i kylen ett par dagar till och letar vi bland flaskorna så finns det tillräckligt för att bli lite smårusig. Blev alla räkningar betalda? Hoppas fan det … för annars finns det inget att ta av.
Skit samma … det går alltid att skjuta på till nästa månad.

Nästa månad …

Januari – årets fattigaste månad.
Ett jävla nyår ivägen också.
Undra om man skall testa att vara nykter och se på tv. Har hört att det är bra på tv på nyårsafton. Äh … det ordnar sig.

Nyår är nyår … ta från sparkontot eller nått … om det finns kvar något. Lite jävla dricka måste man ju ha. Sen får det gå som det går. Köpte nog onödigt mycket julklappar. Skulle varit bra och haft en extra tusing nu …

Men de blev ju glada … tror jag … eller …

.